Vi skriver Herrens år 1690. Cartagena har blivit förstört. Capt'n Flints
skepp "Valrossen" seglar med Bill Bones vid rodret ut på öppna havet
med kurs på pärlön "Isla de Margarita". Men för Capt'n Flint, Silver
och Israel Hands återstår bara att ta sig genom träskmarkerna mot
sydost. Deras kurs ligger också fast: Maracaibo. Med detta mål i sikte
kämpar de sig fram genom djungel och träsk och över berg. Med hjälp av sin
orubbliga envetenhet och sin fulla tillförsikt inför framtiden kan Flint,
Silver och Hands trotsa såväl spanjorer som hunger, törst och feber. När de
har korsat bergskedjan Sierra Parija och stöter på handelsvägen mellan
San Cristobal och Maracaibo är det emellertid bara två av dem kvar. De
kommer fram till klostret S:t Ignacius vid foten av Picco los Torres, det
mullrande berget. Här i klostret träffas spanjorer, holländare,
fransmän, engelsmän och indianer - vägar från alla jordens hörn korsas vid
missionsstationen vid Maracaibos portar.
Flint och Silver allierar sig med piraterna Anne Bonny och Mary Read,
som har flytt från Maracaibo, och tillsammans hjälper de missionärerna
Broder Hieronymus och Pater Noster samt alla invånare i St. Ignatius mot Don
Calvados och hans soldater. Tyvärr omintetgör dock den förslagna
piratjägaren Stede Bonnet och köpmannen van Klooten deras flykt. När
Bonnet till och med ingår en komplott med spanjorerna och undanröjer
den kungatrogna engelska marinofficeren Sir Ruck, inser Flint vad timmen
är slagen. Alla, kung liksom vasall, vill bara ha en sak - Killigrews
skatt.
Flint och hans gäng sitter åter i fällan. Indianen Alto Gracios
besvärjelser gör dock att gudarna håller en skyddande hand över
Flint. Slumpen kommer till undsättning. I en våldsam naturkatastrof
förintas missionsstationen S:t Ignacius, men Flint, Silver, Anne Bonny och Mary
Read lyckas slinka ur helvetet vid Maracaibo. För den här gången har
de undkommit spanjorerna, och nu kan bara ett liv på sjön utlova den
riktiga friheten.

Übersetzung von Håkan Smith